Minnen från Rågången

Jag kom till Rågången som sexåring 1942 med min mor (Annie) och två systrar (Gun och Kerstin). Min far (Sten) skulle snart flytta till Boden i norra Sverige. Det var ju beredskapstid. Han var snickare eller timmerman som det hette på den tiden och han tillverkade många kaninburar till Rågången. Det slaktades och åts kaniner och en del såldes i Södertälje. Det var ett stort kötttillskott under ransoneringstiden.

Våra enda grannar på den tiden var Skillebyvret, där Gösta och Hanna Johansson med två barn drev jordbruk. Det var värdefullt med grannar, därifrån kom ägg, mjölk och andra basvaror. Färskvatten hämtades också där. Vi umgicks en hel del, speciellt vi barn, som hade en gemensam och lång väg till Hölö kyrkskola. Många roliga minnen har jag från den tiden, särskilt med Rolf, men ibland var vi flera barn som lekte tillsammans. Det var mycket kalla vintrar på 40-talet och vi fick varma tegelstenar inlindade i tidningspapper i sängen för att hålla värmen. En och annan råtta syntes också till inomhus.

När min yngsta syster började skolan, flyttade vi till Lilla Åby för att få en kortare skolväg.

Jag trivdes bra på Rågången och ville inte flytta, men jag fick nya vänner i Åby. Tänker främst på Nocke, som jag fick vara tillsammans med i snickarboden och hans lika vänliga syster, som hette Maj Gustavsson.

Kung Gustaf V besökte Hö1ö kyrka en gång.

Ett sorgligt minne var när Challe drunknade en vinterdag.

Jag och mina två systrar ryktes hastigt upp en morgon för att flytta till mormor och morfar på Vikbolandet. Jag skulle aldrig återse Rågången mer, trodde jag då! Men, 1948 fick jag komma till mina vänner på Skillebyvret. Jag träffade nu också Ingar och Eliw Ljungström, som hade tagit över Rågången. Ingar dog i början på femtiotalet och Eliw och jag hade sporadisk kontakt. Jag fick ett erbjudande att köpa Rågången. Det gick några år till, men 1974 kunde min hustru Monica och jag köpa stället, som sedan dess har varit vårt sommarparadis.

Sollentuna i januari 2004 Lennart Berggren