SKILLEBYVRET

En historik om torpet Skilleby Vret, skriven av Rolf Johansson som är född och uppvuxen där.

Torpet Skilleby Vret var dagsverkstorp under Skilleby, men avstyckades därifrån 1905.

Torpet kom i min mammas släkt år 1921 genom inköp av min morfar Verner och mormor Johanna Gustavsson som kom från Gryts socken i Södermanland. Torpet hade en areal av åker på 5 ha och 3,1 ha skog. Bostadshuset uppfört i början av 1800-talet bestod av ett rum och kök. Ekonomibyggnaden var uppförd omkring 1900.

Min morfar avled 1932 och när min mormor blev ensam, kom min mamma hem från sitt arbete, på en gård i Smedsta by i Hölö socken för att hjälpa till med sysslorna på torpet.

Under de första åren på 1930-talet träffade min mamma Hanna som var född 1908, min pappa Gustav Johansson född och uppväxt i Över-Järna socken 1905. Han arbetade under de här åren som dräng på gårdar i Ytter-Järna .
De gifte sig 1934 och i och med deras giftermål byggdes torpstugan om och blev 2 rum och kök. Vid samma tillfälle byggdes ett magasin.
Min mormor flyttade 1935 till Lida gård där hon blev hushållerska till Hjalmar Klaesson som var arrendator på gården mellan 1935-40.
Pappa och mamma övertog torpet 1936 av min mormor.

Under mina föräldrars ägande arrenderades även 2 ha åkermark från Rågången, ett torp intill, vars ägare var Emil Eriksson från Skilleby Mellangård.

Det tillkom en tvättstuga som var färdig 1944.

Mina föräldrar fick två barn, Rolf född 1935 och Monica född 1940.

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet det svårare att leva på torpet, så 1953 såldes torpet till Ytter-Eneby gård i Ytter-Järna.
Då blev det ett sommarställe, men blev friköpt 1999. Och idag är det åter permanentboende, efter vissa ombyggnationer.


En berättelse hur det var att leva på ett sådant torp under de här åren från 1921-1953 med den utveckling som det blev.

Det var självhushållning som var rådande under den tiden mina föräldrar bodde på torpet.
De hade 1 häst, 4 kor, grisar och höns. Det var troligt att det var lika för min morfar och mormor.
Den mjölk som producerades under den här tiden körde man till Hölö samhälle, där det fanns ett mejeri, jag tror att det var i gemenskap med övriga gårdar i Skilleby, i en viss turordning. Leveransen till Hölö försvann troligtvis i början av 1930, då blev det med lastbil till Södertälje.

Torpet var omodernt vid köpet 1921 och var så i många år. Vatten till hushållet bar man från en källa i skogen, dit var det 300 meter och i samma källa kylde man mjölken under somrarna. Men det blev bättre så småningom för det byggdes en jordkällare där det blev en bassäng som man fyllde med vatten och is som var upptaget från saltsjön och låg i isdös med sågspån över.

Vatten till djuren till tvätt fanns i en källa i hagen intill, men det var inte passande till mat och dylikt.

För att kunna tröska under den första tiden fanns det en vandring som kördes med häst, men under min pappas tid köpte han en gammal bilmotor som var ombyggd och drog tröskverket tills det blev elektricitet omkring 1946-47. För belysning var det fotogen och under kriget var det karbid.

Vattenfrågan blev bättre någon gång mellan 1935-38 då det grävdes en brunn 30-40meter från torpstugan. 1944 blev tvättstugan färdigbyggd, så det blev betydligt bättre. Tidigare fick man stå ute och tvätta stortvätt.

Inkomsterna var inte så stora under den här tiden från torpet. Så man fick försöka få inkomst från flera håll. Min pappa arbetade på gårdarna omkring, vid tid och behov.
När man byggde om riksvägen 1934-35 körde min pappa med häst och kärra där.

Det planterades många fruktträd t ex äpple, päron, plommon, under de första åren på torpet. Och det plockades mycket svamp och bär i skogarna runt omkring, som man åkte till Södertälje torg och sålde på lördagarna.

I slutet på 30-talet började pappa med biodling, så 1948 fanns det 18 samhällen, det blev bra extra inkomster. Om jag inte minns fel så blev det 300-400 kg 1949, det bästa året.

Man kan undra hur man klarade mathållningen de här åren på torpet, det var att salta och röka fläsk för sommarbehovet och lika för vintern.
Det fanns ett isskåp som stod i boden, som kylde maten m.m.
Senare när elektriciteten kom, inköptes ett kylskåp.

För att handla fick man cykla till Hölö samhälle, där fanns både affärer och post. Vi åkte rätt ofta till Järna samhälle för där skodde pappa hästen vid smedjan vid namn Ingenting.

Mjöl och gröpe maldes vid Saltå kvarn, där det även fanns en såg där det sågades timmer vid behov. Det fanns också en affär vid Säbylund i Ytter-Järna, där blev det en del inköp. När det gällde kläder fick man åka till Södertälje med bussen från stora riksvägen eller med mjölkbilen, vilket pappa gjorde när han var in till torget med varor till försäljning på lördagarna.

För att klara arbetet vid tröskning gjorde man arbetsbyten mellan gårdarna och torpen, då kunde man behöva vara 4-5 man.

I och med att man fick el efter kriget, blev bilmotorn utbytt mot elmotor så att tröskningen blev säkrare de sista åren.

Ladugården byggdes om 1949, vid det tillfället köpte pappa mjölkmaskiner av Persson vid Saltå kvarn som var begagnade p.g.a att han slutade med sina kor, det blev betydligt bättre på slutet.

I slutet på 1940-talet byggdes även köket om i stugan, som fick en diskbänk med avlopp och handpump och det blev även ny spis. Före den tiden fick man bära in vatten och bära ut slask, så min mamma fick betydligt bättre.

1948 då min mamma fyllde 40 år, fick hon en telefon i present bl.a. Det var en stor sak på den tiden, innan fick vi gå till granngårdarna i Skilleby eller Kjulsta för att ringa. Vårt första nummer var 167 om jag inte minns fel.
Kostnaden för att få telefonen indragen var det ett pris på 100-150 kronor.
Den gick över en station vid Charlottenborg i Hölö, men blev automatiserad
i början av 1950-talet.

Jag är född 1935 och fick en syster i februari 1940, det blev en mycket besvärlig tid för kriget bröt ut 1939 och pappa blev inkallad 1940, när min syster var 6-7 veckor gammal. Åren 1940, 41 och 42 var mycket kalla och snörika. Och det var lång väg ut till landsvägen med mjölk, och bönderna i Skilleby var inte så hjälpsamma så man fick klara det mesta på egen hand.
Vet inte hur vi klarade oss.

Jag började skolan hösten 1942 i Hölö kyrkskola. Det var 7 kilometer att cykla eller gå när det var mycket snö. Skolan på den tiden var att man gick 2 klasser ihop, 1-2, 3-4, 5-6. Min syster började skolan 1947 och jag slutade efter 7 år 1949, men gick 6 veckors skolkök. Sedan var det att börja arbeta på torpet samt på gårdarna runt omkring.

I början av 1950-talet blev det svårare att få ekonomi på torpet, så pappa började arbeta rätt mycket vid Ytter-Eneby som lantarbetare, men skötte torpet med min och mammas hjälp. Men det blev inte så bra, för jag fick inget fast arbete, så med åren växte det fram ett beslut att sälja torpet.

Vi sålde lösöret, vid en auktion hösten 1953 och torpet till Ytter-Eneby i Ytter-Järna. Vi flyttade dit i oktober samma år. Då var en epok slut för vår släkt.

PS.
Som det framgår av den här berättelsen att det blev mycket bättre, men det går inte riktigt att förstå, hur mycket arbeta och slit det var med ett sådant torp. Speciellt under kriget med ransonering och brist på mycket. Men det var tur att torpet fanns, det var rätt bra med basvaror som potatis, mjölk, fläsk, mjöl och en och annan kalv m.m. Det svåra med ransonering var nog kaffe och tobak.




Vid hämtning av grus till förbättring av vägen till torpet omkring 1950 kom denna Flintadolk fram ungefär 200 meter ut i skogen öster om torpet.

Bilderna ovan visar hur den såg ut vid fyndtillfället, men den har nog varit som den stora bilden visar.

Vid platsen för fyndet har det troligtvis varit en stenåldersboplats (30 m ö h).

Med ledning av fyndet och andra uppgifter i området som sträcker från Ytter-Eneby och över markerna som tillhör Skilleby gårdarna norr om ån och ända bort till slutet på Åkervälles marker, har den här åslänten varit befolkad mycket tidigt, ända från stenåldern fram till våra dagar.

                                                                                        Rolf Johansson