Utflykt till det unika sommarstugeområdet Getryggen.


Den 14 maj gjorde föreningen en utflykt till det unika sommarstugeområdet Getryggen. Det byggdes upp under 1930-talet av motorintresserade arbetare som ville ha en träffpunkt ute i naturen. Arbetarnas Motorförbund och Södertälje Motorsällskap fick lov av greve Bonde på Hörningsholm att arrendera varsin halva av udden som sticker ut i Järnafjärden. Så småningom fick man lov att bygga små stugor och idag finns där 119 stugor. Området har överlevt många attacker med anklagelser om svartbygge, planer på storhamnar och annat, vilket Sture Ring berättat om i sin bok ”greven gav oss lov…”.

Sture och hans fru Lena tog emot oss och guidade oss genom området. Vi träffade Lennart, som tillbringat fritiden på Getryggen sedan 1935.

Han berättade målande om hur hela familjen på fem personer åkte hit på pappas Husqvarna-motorcykel (utan sidovagn). Då han blev lite äldre kastade han sig på trampcykeln efter jobbets slut vid lördag middag, åkte ut till Getryggen och kom hem på söndagkvällen med resväskan full av strömming.

Vid nästa anhalt berättade Gunn, dotter till Slaktar-Edvin i Hölö, hur föräldrarna först flyttat den lilla slaktarboden på 3 gånger 4 meter till Kasholmen på Mörkö, och senare dragit den därifrån över isen till Getryggen.

Vi fick besiktiga hur slaktarboden blivit förvandlad till det trevliga vardagsrummet i Gunns vid åtskilliga tillfällen tillbyggda stuga.

En annan Lennart, kassör i stugföreningen, tog oss vidare ut till udden mot Brandalsund, där farleden in mot Södertälje är som smalast, och där resterna av en beredskapsbro/färjeläge fanns kvar. Vid fikarasten på SMS dansbana berättade Sture och Lennart om de många turer som varit sedan 60-talet. Det förmånliga arrende föreningen lyckats få 1987 går ut 1 januari 2012, och man har fått erbjudande om att köpa marken till marknadspris. De allra flesta har accepterat att teckna köpekontrakt.

Det var en mycket givande tur i strålande majsol, och vi imponerades alla av området, som borde K-märkas, inte bara för den bevarade bebyggelsen, utan också för den unika ”staketlösa” atmosfären.

Vi vill ge ett stort tack till våra ciceroner!

/Bo Öberg