Mörköcirkeln har forskat om gamla boställen och gamla vägar.
Vännerna Birger Pettersson och Per Hansson ägnade sig i början på 2000-talet åt att undersöka gamla vägsträckningar på ön. Höjdkurvorna på nuvarande kartor blev utgångspunkt för hur stigar och vägar, som herrarna fann beskrivna i olika arkiv, kunde ha löpt mellan platserna. Med hjälp av Ägidius Ortler mynnade resultatet ut i en väg-utställning i Hölö kyrkskola, föreningens dåvarande hembygdsgård.
På bilden, Birger och Per.
Vägar är kulturarv!
De vägar vi använder idag kan berätta om …..
Jordbrukets utveckling för hundratals år sen …..
Statsmaktens och kyrkans roll i samhället …..
Industrins förändring ….
Böndernas ansvar för vägarna …..
Människornas behov att mötas …..
Det moderna välfärdssamhällets utveckling ….
Olika tiders vägbyggnadsteknik och syn på estetik ….
Och mycket mera ………
Rubrikerna ovan om vägar i allmänhet använde Louise Thor (dåvarande cirkelledare för Hölöcrkeln) som inledning till sin utställning om vägarna i Hölötrakten. De kan inleda även vårt arbete om Mörkös vägar.
Mörkös tidiga historia. Mörkö 500 f.kr.
Det finns inga dokument som beskriver Mörkös tidiga historia. Landhöjningen 4mm per år = 4 meter per årtusende ger emellertid en möjlighet att analysera utvecklingen på ön. Generalstabens karta har höjdkurvor för 5,10 och 15 meter över dagens havsnivå. Genom att skugga allt under 10 metersnivån ser vi vad som låg under vatten 500 f.kr.
På detta sätt kan man få en god uppfattning om följande.
Vilka delar av ön blev först bebodda?
När kan bebyggelsen ha startat?
Hur har man anlagt vägar mellan de olika bebodda områdena?
Varför är koncentrationen av fornlämningar så ojämn på ön?
Havsnivån var 10 meter högre än idag. Stora arealer som idag är Mörkös bästa odlingsbara mark var fortfarande sjöbotten. Hörningsholm, Sanda, Björkarö
och Nöckna hade bara de högst liggande områdena ovan vatten. Nöckna (Nyckenö) var dessutom en egen ö skild från resten av Mörkö.
Bronsåldersgrav ligger lite väster om Tegneby och mittemot Hölö.
Var Mörkö bebott på den tiden?
En bronsåldersgrav vid kusten rakt väster om Tegneby ger ett svårtolkat svar på frågan.
Bronsåldern var 1500-500 f.kr. Graven är stor. Ungefär 300 ton sten har samlats ihop. Var fanns det folk som kunde ha tid med detta och vilka begravdes där? Det finns inte någon väg eller stig förbi graven, vilket annars alltid förekommer.
Mörkö under bronsåldern var en skärgård utanför Hölö. Det kan ha varit en stormannasläkt i Hölö som har begravt sina döda på Mörkö. Vägen förbi graven var vattenvägen.
Mörkö 750 år efter kr. Vattennivån runt Mörkö är 5 meter högre än idag.
Det är nu vikingatid. Allt fler odlingsbara områden har kommit upp ur havet.
Nöckna (Nyckenö) är nu landfast med resten av Mörkö.
Det mesta av den odlingsbara marken på södra Mörkö är fortfarande under vatten.
Mitt på ön, från Nora till Ytterberga ha det bildats en insjö där det tidigare var en havsvik. Mörkö har därigenom fått en obegränsad tillgång till sötvatten.
Ringvägen runt insjön.
När områden runt en insjö bebyggs och odlas upp kommer det att trampas upp stigar mellan de olika odlingarna. Dessa stigar kommer så småningom att utvecklas till vägar. På detta sätt har det uppstått ett system av vägar runt insjön som har förbundit de torp, gårdar och byar som finns runt denna .
Tegneby, Skälby, Nora, Lundby, Eneboda, Barkarboda,Ytterberga och Hammarby.
Resterna av Ringvägen
Av den ursprungliga vägen runt insjön återstår idag endast en kort sträcka mellan Tegneby och Skälby. Den vägen har nog inte använts sedan början av 1600-talet.
Av dess fortsättning förbi Skälby till Nora och vidare till Idala finns idag ingenting kvar.
Vägen mellan Idala och Lundby användes ända till 1958 då den ersattes med den moderniserade Gyllengatan och plöjdes upp.
Vägen från Lundby runt klockstapelhöjden och kyrkan förbi Eneboda till Barkarboda är idag en lokalväg av 1900-talets konstruktion.
Vägen Barkarboda – Ytterberga är borta.
Hur vägen Ytterberga – Hammarby ursprungligen såg ut kan aldrig fastställas eftersom dagens väg skulle ha legat under insjön när denna var störst.
Hällristningen vid Tegneby finns i boken om Mörkö skriven av prästen Ulrick Ekström 1826.
Den förmodade hällen hösten 2010 med den ”osynliga” ristningen.
Bilden togs i okt. 2010. Ingen text finns nu kvar av ristningen men ojämnheter i stenen stämmer med ojämnheterna på teckningen i boken varför det med hög sannolikhet är den rätta stenen som har återfunnits.
Karta som visar den nya vägen
förbi Tegneby, Skälby och Nora samt Gumsekulla – Håga byggdes på 1600-talet.
Byvägen Hammarby – Tegneby
Karta över Hammarby från 1691 som visar ”Byväg”, d.v.s. vägen mellan Hammarby och Tegneby.
Kartan visar också ”Saltsjön”. Det är insjön lantmätaren har ritat. Han hade nog inte provsmakat vattnet.
Tvärvägen.
Det uppstod ganska snart ett behov för de första Mörköborna att komma ut till kusten för att ta sig till fastlandet, att kunna fiska och för att hålla uppsikt mot sjöfarare som skulle kunna plundra och stjäla. Man hade två möjliga lägen för en båtplats,nämligen Nora hage och Tegneby hage. Nöckna var vid den tiden en egen ö.
Pålsundet blev lämpligt många århundraden senare. Man tycks ha valt Nora hage. Från södra delen av denna har det funnits en väg tvärs över ön till Skesa och Tuna.
Vid punkt 1 låg strandkanten när vattendjupet runt Mörkö var 8 meter större än idag. Vägen dit är inte alltför backig och sjöbotten lutar brant nedåt.
En båtplats vid 1 var således lämplig. Enligt Gustav Vasa Frälse och Rusthållarregister fanns där ett torp 1558 som hette Pålstorp. Två år senare hade namnet ändrats till Kärrtorp.
En vattendamm finns än idag nära den plats där Pålstorp låg. Det finns en röjd yta på den ås som går ända ut till dagens strandkant där ett boningshus har kunnat ligga.
Från den västra delen av åsen har man fri sikt längs kusten ända till Hörningsholms slott. Pålstorps läge borde ha varit idealistiskt för att hålla sjöfarten mellan Mörkö och Hölö under uppsikt. Var detta ett torp? Är inte benämningen ”vaktstuga” lämpligare?
Intill den plats där vägen börjar finns en forngrav. Den ligger i öst-västlig riktning. Den avlidne har alltså varit kristen. Vad hade personen gjort som blivit begravd där och som hedrades med en gravkulle mycket större än normala gravar från den tiden?
När Nora ägor mättes noggrant 1691 gjordes ingen notis om att Kärrtorp hade existerat. Det var övergivet och vägen dit genom Nora hage mellan 1 och 2 blev en väg endast för gårdens behov. Vid avverkning av skog 1968-69 förstördes delen 1-2 totalt av skogstraktorerna.
Delen 2-3, d.v.s. från grinden till Nora hage till Idala. Inget av den ursprungliga vägen finns kvar.
Delen 3-4 d.v.s. från Idala till Håga. Detta var Gyllengatan. Den användes till slutet av 1900-talet, då den byggdes om till biltrafik och asfalterades. Det syns idag inte alls att det har varit en väg där under 1500-2000 år.
Delen 4-5 d.v.s. från Håga till Skesa och Tuna. Förr hade man inte råd att offra odlingsbar mark till vägbyggen. Vägar lades i skogskanterna.
Det är troligt att den gamla vägen till Skesa och Tuna byggdes där den ursprungliga vägen låg. Nu är den lokalväg men kan således vara mycket gammal.
Degerängsvägen.
När landhöjningen fortskridit så långt att sundet mellan Nöckna och Nora försvunnit uppstod snart ett behov av en förbindelse mellan de två delarna av Mörkö. Det stora behovet kom när pålspärren mellan Mörkö och fastlandet skulle byggas. Om 6000 trädstammar skall slås ner i sjöbotten måste det finnas en väg till byggplatsen. Bygget gjordes år 800 e. Kr. Den östra sidan av vägen, Degeräng, ligger 5 meter över havet. Vägen har schaktats in i sluttningen vid sidan av den plana marken.
Degerängsvägens profil
Degerängsvägen har nu fyllts igen vid bygget av vägen Idala-Ekbacken i slutet av 1900-talet. Det går inte att se ett enda spår av den.
Fortsättningen av vägen mellan Nöckna och Udden syns fortfarande. Den går genom Nöckna betesmarker ovanför gården förbi Långvreten och Vretstugan fram till Udden.
Vägar i Nord-Sydlig riktning.
Den bergsrygg som går från området mellan Tormstaviken och Tegneby hage på västra sidan av ön till Axvik på östra sidan kan bara passeras med fordon på två ställen, vid Brinkerna där stora vägen går idag och vid Axvik där bergsryggen slutar. Bara dessa passager har använts för vägbyggen.
Från punkt 1 i närheten av Björkarö har det funnits en väg förbi Berga by till Axvik och vidare till Ytterberga, Barkarboda och Eneboda till kyrkan.
Från punkten 1 har det också gått en väg på västra sidan av ön förbi Brunna och Tormesta över Brinkerna till Tegneby där vägen anslutits till Ringvägen runt insjön.
Mörkö på1600-talet.
Sverige är en stormakt.
Mörkö ingår i försvaret av Stockholm. Skansarna vid Skanssundet byggs 1617. Färjeläget till ön finns vid Pålsundet. Därifrån byggs en ny väg till Skanssundet med rakast möjliga sträckning. Punkt 1 till 2 till 3.
Samtidigt byggs en väg från Gumsekulla till Kyrkan och vidare till Håga. Punkt 2 till 4
Karta över kyrkan med omgivningar.
För att möjliggöra vägbyggena måste insjön sänkas och Lundby kärr dräneras bort. Insjön sänktes bara delvis i ett första steg genom att ett avlopp grävdes genom åsen vid dess södra ände. Grävningen gjordes därvid endast på Nora bys mark. Det slutliga borttagandet av insjön gjordes inte förrän 1870 då ett avloppsdike, graven, grävdes från Ytterberga till gränsen mellan Nygård och Nöckna. Lundby kärr dränerades också i ett första steg på 1600-talet. Kärret omvandlades därvid till betesmark. Täckdikningen av kärret gjordes sedan på 1940-talet så att marken kunde odlas. Det skuggade området är Lundby kärr. Det har funnits en bro över kärret som Runstenen vid kyrkan beskriver.
Runstenen vid Mörkö kyrka.
Texten lyder ”Thrikr och Froste” lät göra bron och lät resa stenen efter Orme sin gode fader”.
Vägen mot kyrkan söderifrån går genom ”gamla Lundby kärr”
De tre vägarnas möte vid Idala.
De tre vägarna , Ringvägen runt insjön, Tvärvägen och Degerängsvägen sammanstrålar där Idala ligger idag. På höjden rakt väster om Idala ligger det största fornminne som finns på ön, en gravkulle med en diameter på 20m. Fotot av väderkvarnen vid Nora Kvarn är taget från höjden norr om Idala som ligger bakom träden till vänster på bilden.
1 är Degerängsvägen.
2 är vägen mellan Idala och Lundby.
4 är vägen till Nora Kvarn.
5 är Tors bro, en valvbro i betong som byggdes över graven 5 vid den slutliga tömningen av insjön mellan Tengby och Lundby 1870.
Fotot är taget före 1914 då en brunn grävdes mellan 1 och 4.
Det var svår torka 1914. Brunnen vid Nora sinade. Efter detta gjordes den extra brunnen som skulle användas av Nora, Håga och Vickelby.
Brunnen finns ännu kvar men den syns inte på fotot.
Fornminnen.
Kartan visar förekomsten av fornminnen på Mörkö. Det är en koncentration i området kring kyrkan och i området runt Brunna. Norr om Berga finns inget. Där fanns ingen bosättning under Mörkös tidigare historia.
Forngraven vid Nora.
På höjden rakt väster om Idala ligger det största fornminne som finns på ön, en gravkulle med diameter på 20 meter. Den är fullt synlig.
Gravkullen ligger på odlingsbar mark, inte på någon bergknalle. Vad hade personen gjort som efter sin död hedrades med en sådan grav?
Har det på Mörkö för 1000 år sedan eller mer genomförts ett projekt större än byggandet av pålspärren mellan Mörkö och Hölö? Knappast.
Vi tror att den som ledde bygget av pålspärren fick sin grav där den nybyggda vägen till arbetsplatsen, Degerängsvägen, började.
—————————————————————————————————–
Här följer lite bilder från utställningen på kyrkskolan november 2010.
Louise hänger sin Hölöutställning.
Birger begrundar om allt hänger rätt.
Birger skriver numreringen till kartorna
Birgers trogne följeslagare sitter tålmodigt och väntar på hemgång.
Kartan över Mörkö här ovan visar tiden när Mörkön bestod av ett antal öar
—————————————————————————————————-.
Här nedan finns 2 st. pdf som man kan ta del av om man vill forska vidare…
Mörkös vägar del 1
Mörkös vägar del 2
_________________________________________________________
