Mörköcirkel

2021 präglades av fortsatta pandemirestriktioner vilket gjorde att cirkeldeltagarna avstod från att återuppta träffarna kring Karins Davidssons alla anteckningar. I skrivandets stund, februari 2022,  pågår pausen fortfarande.

Under 2020 planerade cirkeln att under våren återuppta utflykterna efter pausen i höstas.
Turligt nog kunde dessa genomföras trots restriktionerna för rådande pandemin covid-19, eftersom aktiviteten skedde utomhus och rekommendationen att hålla avstånd kunde infrias. Av försiktighet för den egna hälsan avstod dock några att delta.
Första utflykten i slutet av mars gick till Brunna ödetomt, nära Berga gård, samt intilliggande gravfält med den iögonfallande stensättningen i form av ett skepp. Fikapausen skedde uppe på Glasberget med vida utsikt över Tormestaviken mellan Mörkö, Ledarön och fastlandet i väster.
Nästa utflykt, slutet av april, gick till Berghusgrottan på Södra Mörkö. Ett ca 40 meter stort mörkt grottrum med två trånga ingångar. Utanför, uppe på berget bjuds man på en underskön utsikt över Mörkö- och Trosa skärgård.

Lyckligtvis ebbade pandemin under sommaren ut så pass mycket att vi bestämde att de som känner sig friska och vill och kan delta under hösten, nu är välkomna till hembygdsgården i Österby. Där gå igenom Karin Davidssons alla anteckningar när den dåvarande cirkeln, med maken Alfons Davidsson som cirkelledare, på 1980-90 talet gjorde sina utflykter på Mörkö. Avsikten nu är att i skrift sammanställa Karins anteckningar och bilderna som togs då . Fanns någon skröna kring platsen de besökte eller kring människorna där, skrev Karin gärna ned dem.
Träfftider:
Som tidigare sista måndagen i månaden med början i september. Se datum i kalendern där du även hittar kontaktuppgifter och om ändringar gjorts.
Har du inte varit med förut, välkommen nu!
Kontakt Waltraut Neuschütz, tfn 070 147 23 17.

Mörköcirkeln gör paus under hösten 2019.
Håll utkik i kalendern om något enstaka spontant inslag skulle dyka upp.
Vi återkommer tidigt nästa år om hur cirkelarbetet går vidare.

Träffarna våren 2019 med utflykter även i år. Som tidigare sker träffarna sista måndagen i månaden kl 13 med början 25 mars. Mera detaljer längre fram i hemsidans kalender. Kontakt Waltraut Neuschütz, tfn 070 147 23 17.

Träffarna hösten 2018  fortsätter med utflykter.  Först ut, måndag 24 september, går till Pålängsberget, fornborgen nära Pålsundet på fastlandssidan. Då även söka upp Pålsundets gamla färjeläge nedanför berget. Mål för de nästkommande utflykterna finns så småningom att läsa i kalendern. Tid som tidigare kl 13, startplats den 24e på Idala, startplats för de övriga utflykterna meddelas vartefter.

Träffarna under hösten 2017 skedde sista måndagen i september och  oktober kl 13 . Man bestämde att hoppa över utflykten i november p g a osäkerheten med vädret .  Kontakt Waltraut Neuschütz, tfn 070 147 23 17.
Efter att under några års tid teoretiskt gått igenom så gott som alla platser på Mörkö fokuserar cirkeln numera på att besöka dessa. Vi började därmed våren 2015 och fortsätter så framöver. Håll utkik i högerspalten på hemsidan, Kommande aktiviteter (kalendern), för att se datum och plats dit utflykten går.

Höstens (2017) första utflykt, den 25 september, blev en kortare vandring till Källstugan på södra Mörkö. Platsen var tämligen okänd för de flesta och därför spännande att upptäcka.

 

 

Höstens andra utflykt, måndag 30 oktober, gick till ”Pluskas håla” belägen långt inne i  Norrskog, skogen öster om Mörkö kyrka och lilla bostadsområdet Fridal. Enl noteringar fanns här en liten jordstuga där Maja Stina Phersdotter bodde under åren 1846-1864. Vid inflyttningen var hon 32 år, födde här en son två år senare vilken som 15 åring, 1863, flyttade och började arbeta som dräng på gården Tuna, Mörkö. Då myndigheterna ansåg levnadsförhållandena i stugan vara miserabla råddes Maja Stina flytta därifrån och in till fattigstugan, något hon först vägrade göra men slutligen tvingades till julen 1864. Året efter dog kvinnan i lungsot, 51 år gammal.

Det visade sig att en av cirkeldeltagarna är släkt med Maja Stina Pherdotter och kunde berätta om kvinnans efterlevanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårens (2017) utflykter, med början den 27 mars gick i strålande vårvinterväder till Harburen på Eriksö där Björn Söderberg visade runt på sin gård. Vi fick även se ”det nya” Kättsö med alla dess ombyggnader samt husgrunden till platsens nya bostadshus.

 

 

 

 

 

 

 

Utflykten den 24 april 2017 gick, i något kyligare väder, till Tormesta gård, mitt på Mörkö, samt till åkerholmen nv därom med skyttegravar från 1:a världskriget.

 

 

 

 

 

 

 

 

Utflykten den 29 maj utgick från Söräng på Mörkös södra del. Därifrån uppsökte man kringliggande torp, både befintliga som nu används som åretrunt- respektive sommarboende, samt mer eller mindre synliga torpgrunder. Sammanlagt 9 ställen varav flera ganska svårtillgängliga p g a hyggen som pågått ett tag. Namn på ställena är exempelvis Tjäderleksstugan, Lavreten, Uggletorp, Löv- och Myrstugan.

Tidningsklipp

Till vårt möte i Mörköcirkeln den 23 februari 2015, hade Ulla-Lena tagit med några äldre tidningsklipp om Oaxen.

De härrör från hennes mor som samlade på allt möjligt som stod i tidningarna och frågan var om klippen är värda att bevara?

Kanhända ännu en skatt i föreningens samlingar?
Vi bad Ulla-Lena att spara och visa ur samlingarna innan rensningsaktionen påbörjas.

Prosten Ekström och greve Nils Bonde

Vid mötet med Mörköcirkeln den 23 febr 2015 gick vi igenom ett referat om Carl Ulric Ekström (1781 – 1858) ur G Brusewitz bok som företrädesvis handlade om Ekströms genuina begåvning för naturkunskap.
Detta var också en av anledningarna till att greve Nils Bonde kallade Ekström till sig 1821. I samband med att greven, i egenskap av patronus (Brusewitz), sökte en kyrkoherde för Mörkö församling föll valet på just Ekström för att samtidigt få hjälp med att ordna de egna, allt omfångsrikare natualiesamlingarna.
Grevens planer var att Ekström skulle skriva en detaljerad bok om Mörkö med kompletterande bildplanscher gjorda av bröderna von Wright. Boken Mörkö Socken gavs ut 1828, dock utan de nämnda planscherna.
Ekström var en mycket god natur iakttagare vilket framkommer i en rad uppmärksammade artiklar han skrivit i olika tidskrifter. Mot slutet av hans tid på Mörkö ökade intresset för fiskar och fiskerinäringen och där hans artiklar i ämnet fick särskild uppmärksamhet i vetenskapsakademin. Dessa bidrog så småningom till att Ekström övertalades att flytta till Tjörn 1839 för att på plats kunna undersöka orsaken till den sedan ett antal år rådande silldöden utanför den Bohuslänska kusten.

Möte 24 nov 2014

Måndag den 24 november hade Mörköcirkeln besök av Carl Bonde som berättade om utvecklingen av skogsbruk och lantbruk under århundraden.
En intressant beskrivning av dagens rationella jordbruk med koppling till Carl´s farfars farfar Fredrik Bonde. Carl Bonde berättade hur man bedriver jord- och skogsbruket på Hörningsholm idag och hur det skedde tidigare.

Tidigare
På 1750-talet uppgick arealen på Mörkö till 1200 ha. Arealen idag ligger i storleksordningen på samma nivå med den skillnaden att en större del är åkermark på lerbotten. Tack vare senare tiders moderna maskiner har dessa tunga lerjordar kunnat odlas upp.

Carl berättade om sin farfars farfar, Fredrik Bonde (f 1842, d 1909), en driftig och förutseende herre som började slå ihop torpställen och smågårdar till större enheter. På 1860-talet kallades dessa enheter för ”plattgårdar”, ett skånskt uttryck för stora sammanhängande gårdar. Arrendatorn på gården var patron, det var kontantarrende som gällde. Strukturen höll i sig i ca 100 år.

På dessa plattgårdar infördes, med skånska och brittiska föredömen, nya odlingsmetoder. Man började bl a använda vändplog samt täckdika åkrarna. I dikesrännan lades granris, ovanpå riset hälldes sand vilket underlättade dräneringen i de leriga åkrarna. Dåtidens grävare kunde, bara genom att gå i det uppgrävda diket, avgöra den rätta lutningen fram till utloppet.

Förutom Hörningsholm förvaltade Fredrik Bonde ytterligare fyra gods Han var en bra förvaltare, vänlig mot godsens anställda och effektiv vad gäller uppföljning av hur de drevs. Med jämna mellanrum besökte han godsen för att ingående förhöra sig och rådslå om drift och utfall. Sedan noterades allt i de s k folioarken som numera finns bevarade på Trolleholm, eventuellt även i Landsarkivet. Bland arrendatorerna valdes de ut som var kapitalstarka.

Skogen på Mörkö
På 1600-talet och ända fram till slutet av 1800-talet var den produktiva skogen på Mörkö så gott som obefintlig. ”Mörkö, den öde ön”. I mitten av 1880-talet började alla slags trävaruprodukter bli lönsamma. Genom en lösgjord arvedel 1884 bestämde sig Fredrik Bonde att investera i nyplantering av skog på Mörkö för att därmed dryga ut kassan vid senare virkesförsäljning. Nybeskogningen bestod huvudsakligen av gran och tall. På äldre Mörkökartor kan man se den skogsrestaureringen.

Gårdarnas sammanslagning med Hörningsholm
På 1950-talet återtogs gårdarna Sanda och Björkarö, runt 300 ha. Senare, när arrendator Olle Eriksson på Berga fyllt sjuttio återtogs även denna gård.

2004 och framåt inleddes uppsägning av arrendatorerna på gårdarna Nora, Nöckna, Nygård, Löten och Tuna för att, när respektive arrendetid löpte ut, återtas till Hörningsholm. Tillsammans med Engsholm som inköptes för bara några år sedan uppgår godsets brukbara areal till 1202 ha. Under innevarande år (mars 2014) tillkom arrendet på Tullgarn med drygt 300 ha åkerareal.

Arbetstiden idag för personalen i jordbruket ligger på ca 3 tim/ha och år. Detta jämfört med 7 tim/ha och år för arrendatorerna tidigare. Skillnaden kan bero på produktionsinriktningen.

Odling
Grödorna som odlas idag är huvudsakligen ärtor, höstraps, höstvete, maltkorn och havre. Maltkorn för dess gynnsamma egenskaper vid framställning av whisky, i någon mån även pilsner. Havre för upptäckten av dess betydelse för människans välbefinnande och där komponenten betaglukan rönt stort intresse.

Vid skördetid tar man in 350 – 400 ton spannmål per dag vilken sedan torkas i en stor torkanläggning på gården.

Med anledning av Mörkös befintliga naturreservat och i övrigt skyddsvärda områden är all betesmark och vallodling KRAV certifierad. Detta gäller exempelvis odlingarna på Löten, dess vallar med doftande och humlelockande vitklöver den gångna sommaren undgick inte dem som passerade förbi. Man har även på prov anlagt skalbaggsbankar ( beetle banks), åkerremsor planterade med blommande buskar, solrosor och andra blommor för att gynna rovinsekter.

Gödning
För att luckra upp den tunga lerjorden på ön strör man ut strukturkalk vilken till största delen består av vanlig, släckt kalk uppblandad med 20% osläckt kalk. Den senare försvårar hanteringen men blandningen gynnar rotbildningen och därmed grödans växtstart. Tillkommer att sprickbildning av jorden reduceras.

Vildsvinsstammen har minskat jämfört med för 6 år sedan. Detta märks fr a på att skördeskadorna blivit färre. Mätmetoderna är flera, den man använt på Mörkö är att under ett antal på varandra följande år räkna antalet svin vid samma tid och plats. Bästa tidpunkten på året att göra detta har varit nattetid i februari.

/ Anteckningarna gjordes Waltraut Neuschütz med justeringar av Bengt Stenberg

Mörkö-cirkeln fortsätter våren 2015  med ett möte den sista måndagen i varje månad.

 

 

Sista mötet 2013 fick vi lära oss, av Hans Andersson, hur vattnet till källorna bildas och varför det finns vatten där det finns.

Vid flera  möten under 2014 har vi resonerat om hur vattenförsörjningen genom tiderna kunde ha varit på Mörkö.
Det temat kommer vi spinna vidare på. Vi har besökt  Svartkällan. Källan lär aldrig ha sinat, inte ens under de torraste somrarna när det begav sig. Den är den lägst belägna på ön och ligger mellan Nygård och Botten, på Nygårdsidan om ”graven”, dvs breda diket upp till Botten.

Svartkällan sägs enl. sägnen vara bottenlös och ingen vet vart oxen tog vägen som försvann just här. Det sägs att han dök upp…men var?

 

Vandringen gjorde vi  tisdagen den 29 oktober 2013. Först över en kohage (korna är på vintersemester!) och sedan en liten bit över en nysådd åker vilket var helt ok att gå försiktigt längs åkerkanten.

Fikapaus  hade vi  i kohagen.

Vi hoppades naturligtvis på bra väder och det slog in. Några solglimtar och bara några små, små regnstänk

Nu fortsätter vi att ta fram mer om källorna på ön. Om vi får fram tillräckligt mycket intressant skriver vi om det på Bygdeband.

Vi kan hämta material ur hembygdsföreningens skrifter, årskrönikor och intervjuer.
Några av oss  har  kanske både gamla och nytagna fotografier.

Fler vandringar kan vi lägga in mellan våra  möten framåt våren även 2015.

Mörköstudier på hembygdsföreningen i Hölö kyrkskola.

Varför slog man ner flera tusen pålar i Pålsundet för 1000 år sedan?
Vad vaktade de som bodde i de tre vaktstugorna vid Pålsundet?
Föreningens Mörköcirklar studerar sedan 1980-talet ön ur många olika aspekter. Arkeologi, namnforskning, inventeringar, Berga-Radiogården och torpvandringar är exempel på verksamhetsområden. För att bevara de äldres minnen har ett stort antal personer intervjuats, flertalet på band. Dessa och en del tidigare intervjuer, bland annat från Oaxen, finns i utskrift eller digitalt hos föreningen.

I samband med cirklarnas verksamhet har skapats det Mörköarkiv som är ett av underlagen för inläggning av uppgifter i Bygdeband.

Karin och Alfons Davidsson, tidigare arrendatorer på Ekeby, var från start en ovärderlig kunskapskälla, liksom senare den mångårige cirkelledaren och inspiratören Gustaf Friberg, tidigare boende på Kasholmen.

Torsten Eriksson och Gunilla Follin vid Lötens gård gjorde under tidigt 1990-tal en torpförteckning och en studie av husförhörslängderna för Skärgårdsroten. Detta arbete har kompletterats och utvidgats av många – men kanske särskilt av Tore Eriksson i Botten, Sven Erik Paulsson i Lövhagen, Agneta Uddling i Mossen, Bo Öberg, Fridal, och Olle Eriksson, Sollentuna.

Bengt Stenberg, Egelsvik, och Bo Öberg utvidgade under 2000-talet torpförteckningen med nya uppgifter och med flertalet övriga boställen på ön. Ankie Schipper, tidigare boende på Linaborg, sammanställde under samma tid ett stort material om boende i Egelsvik.

Elisabeth Karlsson, Oaxen, har under lång tid guidat på kalkbruksön och bevarat kartor, dokument, bilder och muntlig tradition från det gamla brukssamhället.
Har du inte möjlighet att delta får vi kanske kopiera/skanna dina foton eller dokument från ön?